lördag 7 januari 2017

Politiska svindlerier

Om politiska svindlerier

29 APRIL, 2004
av Karl-Axel Edin, forskare, fil dr i teoretisk fysik
När regeringens etikkommission nu lagt fram sin dom över näringslivet, kan det för balansens skull vara på sin plats att titta på regeringens och politikernas egen meritlista. Har regeringen själv svindlat folk på pengar? Har regeringen lurat pensionsspararna? Har regeringen vilselett medborgarna?
Eftersom Skandia spelat en så viktig roll i politikernas attacker på det privata näringslivet kan man börja med att påminna om hur regeringen har skött sitt eget "livförsäkringsbolag", ATP.
Inför folkomröstningen för drygt 40 år sedan mobiliserade socialdemokraterna hela sin rörelse för att övertyga folk om att deras pensionsmodell, ATP, var överlägset privat pensionssparande. Socialdemokraterna garanterade utan förbehåll en pension på 65 procent av slutlönen mot att löntagarna betalade cirka 10 procent av lönen i pensionsavgift. En särskilt fond, ATP-fonden, skulle fungera som buffert och garantera pensionsåtagandena under lågkonjunktur.
ATP vansköttes
Redan tidigt visade det sig emellertid att regeringen vanskötte ATP. AP-fonden användes av socialdemokraterna för att lösa akuta politiska problem. Man lät fonden subventionera bostadsbyggandet, subventioner som hamnade i fickorna på fastighetsägarna. Fonden ålades att köpa oförmånliga lågränteobligationer för att subventionera regeringens upplåning. Den användes för att subventionera de svenska storföretagens kapitalanskaffning, subventioner som till slut hamnade i aktieägarnas fickor.
Partiet utnyttjade ATP för att värva röster genom att dela ut ATP-pension till nya grupper som inte betalade ATP-avgifter. Studier, vård av barn, arbetslöshetsersättning, socialbidrag och sjukpenning gav pension utan krav på avgift. För att hålla LO på gott humör ändrade socialdemokraterna reglerna så att arbetslösa fick ATP-pension i stället för arbetslöshetsstöd. På det sättet kunde LO hålla nere sina fackavgifter.
Reglerna ändrades så att löntagare över det så kallade ATP-taket fick betala ATP-avgift på hela sin lön utan att få högre pension. I början av 1980-talet sveks det villkorslösa löftet om värdesäkring, när regeringen genom manipulation av basbeloppet sänkte pensionerna.
Under loppet av 20 år efter beslutet om ATP hade systemet ändrats från ett pensionssystem till ett system som också skulle subventionera statens lån, subventionera bostäder, ge bidrag till kommuner och storföretag och subventionera facket.
På gränsen till kollaps på 1990-talet räddades resterna av ATP. Verkligheten blev en pension på runt 50 procent av lönen, mot löften om 65 procent och en ATP-avgift på nära 20 mot löftet om 10 procent. Och vad hände med ATP-fonden som skulle garantera pensionen i dåliga tider? Jo, staten konfiskerade halva fonden, 300 miljarder kronor.
I jämförelse med detta bleknar alla pensionsskandaler i de privata livförsäkringsbolagen. Totalt rör sig ATP-skandalen om ett gigantiska svindleri på många hundra miljarder kronor.
Men det kanske största bedrägeriet i ATP var svartmålningen av privat pensionssparande. Också här finns facit. Om en låginkomsttagare hade fått sätta in sina ATP-avgifter i privat pensionssparande skulle pensionen ha blivit nästan dubbelt så stor som ATP. Detta bör man komma ihåg när politiker anklagar pensionsbolagen för att vilseleda sina kunder.
Inflation
När det gäller finansiella svindlerier finns det inget som i ett historiskt perspektiv överträffar inflationen. Detta har genom tiderna varit det mest utbredda sättet att lura folk på pengar. Här är den svenska regeringen i ”gott” internationellt sällskap. Man kan påminna om inflationen på 1970- och 1980-talen. Med en inflation på över 10 procent per år fick småspararna se realvärdet av sina tillgångar snabbt förtvina. Dessutom fick man betala skatt på räntan, trots att räntan inte ens räckte till för att kompensera för värdeminskningen. Från mitten av 1970-talet till i slutet av 1980-talet minskade realvärdet för en småsparares banktillgodohavande med nära 90 procent.
Det småspararna förlorade på inflationen gick i första hand till regeringen som snabbt kunde skriva ned sina skulder. Småspararnas förlorade pengar gick också till folk som hade sina tillgångar i aktier eller fastigheter eller hade stora skulder. Under perioden 1970–1990 rörde det sig om en omfördelning på flera hundra miljarder kronor, till stor del från de sämre ställda till de bättre ställda. Liksom under tidigare inflationsepoker var det de okunniga som drabbades särskilt hårt, de som inte i tid hann fatta vad som höll på att hända. Andra som var informerade och ”insiders” i politiken och i den finansiella världen förstod vad som var på gång och kunde dra nytta av inflationspolitiken. Många av dagens förmögenheter byggdes upp under denna period.
Inflation är en av de äldsta politiska uppfinningarna, nära 2000 år gammal. Det var kejsar Nero som kom på att han i smyg kunde klippa en bit av silvermynten för att få fler mynt att betala med – en form av organiserat falskmynteri. Detta trick att lura till sig pengar har därefter använts flitigt av regeringar som kunnat betala sina skulder med dåliga pengar. När mynt ersattes med sedlar blev detta sätt att sko sig mycket enklare och vanligare, eftersom det räckte med att trycka fler sedlar.

I Sverige var Johan III den förste inflationspolitikern och Carl Bildt den senaste. Om man skall tro Dantes Den gudomliga komedin väntar dem och andra moderna falskmyntare en grym tillvaro i helvetets åttonde krets, granne med den nionde och värsta kretsen med Jesuförrädaren.

Även om politiker för det mesta förnekar sina brott genom att frånta sig ansvaret för inflationen är logiken alltid densamma. Syftet med inflation är att regeringen skall kunna betala sina skulder med dåliga pengar och smita undan sina löften. Gången är att politiker först lovar bidrag till folk för att värva röster. När det sedan är dags att infria löftena tillgriper man inflation för slingra sig undan. Effekten av inflation har alltid varit och är fortfarande densamma. De mindre bemedlade och okunniga som inte i tid förstår hur man skyddar sig mot inflation drabbas.
Soak the poor
När politiker anklagar folk i det privata näringslivet för att vilseleda sina kunder kan det också vara på sin plats att påminna om politikernas eget syndaregister. Det räcker med att nämna den systematiska felinformation om skatterna som regeringar sprider, den svenska i ”gott” internationellt sällskap. Syftet är att få vanligt folk att tro att man inte betalar så mycket skatt.
Den myt den svenska regeringen skapat är att vanligt folk i stort sett bara betalar kommunalskatt, d v s runt 30 procent. Man gör också sitt bästa för att få oss att tro att höginkomsttagare betalar mycket högre skatteprocent än normalinkomsttagare, det som brukar kallas ”soak the rich”, krama musten ur de rika.
Verkligheten är emellertid att låginkomsttagare totalt sett betalar nära 70 procent av sin löneinkomst i skatt. Det parti som drivit fram denna utveckling är samma parti, som när det bildades för 100 år sedan, hade som främsta målsättning att sänka skatten från den dåvarande nivån på 7 procent. Målet var då att avskaffa alla indirekta skatter som ansågs drabba arbetarna hårdast.
Men socialdemokraterna har gjort tvärtom. I dag utgör moms, arbetsgivaravgift, energiskatt och andra indirekta skatter 2/3 av folks skattebörda. Den stora ”fördelen” med dessa är att de är osynliga, d v s att folk inte vet hur mycket man betalar i skatt. Medan normen i det privata affärslivet är att folk skall veta hur mycket de betalar, är normen i politiken att folk inte skall veta det.

Det som döljer sig bakom myten om ”soak the rich” är motsatsen, d v s ”soak the poor”. I verkligheten betalar låginkomsttagare i Sverige en större andel av sin inkomst i skatt än en höginkomsttagare. Samma gäller de andra högskatteländerna i Europa. Den enkla sanningen är att en stor offentlig sektor inte kan finansieras av en liten grupp höginkomsttagare. Att många i Sverige har knackig ekonomi beror inte på låg lön utan på hög skatt.
Tron att någon annan betalar
Denna mytbildning om att låginkomsttagarna betalar låg skatt och är skattemässigt gynnade har också som syfte att göra folk tacksamma för att man får gratis eller nästan gratis tillgång till skola, vård och omsorg i tron att någon annan betalar. I själva verket betalar de allra flesta låginkomsttagare fullt ut för de offentliga tjänster som man utnyttjar.
Men mytbildningen har varit framgångsrik. I dag känner sig folk mer än någonsin tidigare beroende av den politiska makten. ”Jag som har barn och knackig ekonomi klarar mig väl inte utan kommunal barnomsorg.” – ”Jag som är äldre utan inkomst klarar mig väl inte utan statlig pension eller äldrevård.” Denna känsla av beroende har sin grund i att folk inte vet hur mycket man betalat i skatt och därför inte kan se hur man själv hade kunnat planera för barnomsorg och pensionering om man fått behålla de pengar man betalat i skatt.
I den politiska sfären finns en jättelik och systematisk desinformation som i sin omfattning vida överträffar allt i den privata sfären. Skillnaden är att den, i den politiska sfären, sker helt ogenerat och har pågått under så lång tid att få reagerar längre. Den betraktas som en naturlig del av politiken. Ja till och med som om det är just detta som är politisk konst.
En ny etikkommission
När etikkommissionen slutfört sitt arbete och politikerna utnyttjat tillfället att framträda i massmediernas rampljus för att framställa sig som medborgarnas skydd mot giriga och illasinnade direktörer i näringslivet, kanske det skulle passa med tillsätta en ny etikkommission, nu för att granska etiken i politiken. Man kan använda samma direktiv som den tidigare etikkommissionens, med ordet näringsliv ersatt med politik och andra smärre ändringar.
… allmänhetens förtroende för politikerna behöver stärkas. Avslöjandena om vanskötsel av AP-fonden, fiffel med ATP-systemet, vilseledande information om skatter och systematisk inflation gör detta nödvändigt. Ärlighet, förtroende och öppenhet är viktiga grundpelare i samhället och för allmänhetens möjligheter att planera för sin ekonomi. Förtroendet för politiker har betydelse för hela samhället. Det påverkar enskilda människors sparande och pensioner och det påverkar i ett bredare perspektiv också landets ekonomiska tillväxt.
(Not: Artikeln bygger på boken Dubbelspel i politiken, Santérus förlag, som kom ut i höstas.)
Tidigare artiklar i artikelserien om korruption:

torsdag 8 december 2016

Svenska pensioner sämst i Norden: ”Förfärliga siffror”

SvD

Risken för fattigdom hos svenska pensionärer är långt större än för den genomsnittlige nordiska pensionären, visar färsk statistik.

− Siffrorna är helt förfärliga, säger Christina Rogestam, ordförande för pensionärsorganisationen SPF Seniorerna.


I Sverige har nu nästan var femte pensionär en inkomst som, enligt EU:s bedömning, innebär en ”risk för fattigdom”. Foto: Hasse Holmberg/TT

Antalet svenska pensionärer som bedöms löpa risk för fattigdom är uppe i 350 000.

Christina Rogestam hänvisar till ny statistik från Eurostat, som visar att trenden för svenska pensionärer går åt fel håll, både jämfört med våra nordiska grannar och övriga Europa. I Sverige har nu nästan var femte pensionär en inkomst som, enligt EU:s bedömning, innebär en ”risk för fattigdom”.

Statistiken bygger på uppskattningar av hur stor andel av pensionärerna (65 år och äldre) som har en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten i ett land. Mellan 2005 och 2015 har andelen svenska pensionärer inom den kategorin ökat från 10 till 18 procet.

Fattigpensionärer får mindre i plånboken

SVT: 



En äldre kvinna med ledsagare

11.000 pensionärer med redan låga inkomster kommer efter årsskiftet att få mindre kvar i plånboken, trots regeringens skattesänkning. Det visar Finansdepartementets egna beräkningar som SVT Nyheter tagit del av.

Förhoppningar fanns att alla pensionärer skulle gynnas ekonomiskt av regeringens nya politik, åtminstone alla så kallade ”fattigpensionärer”.

Men beräkningarna visar att av de pensionärer som har de allra lägsta inkomsterna finns en grupp av 11.000 pensionärer - som får det ekonomiskt ännu sämre nästa år. Enligt finansdepartementet förlorar de i snitt 20 kronor i månaden.

Finansdepartementet har räknat på hur regeringens sänkta skatt för pensionärer slår. De har också räknat med bostadstillägget för pensionärer som höjs med 100 kronor under hösten.

Men samtidigt blir äldreomsorgen dyrare för många när maxtaxan höjs. Och garantipensionen blir lägre eftersom den räknas upp eller ner mot inflationen, som just nu är låg.

Mellan stolarna

De allra flesta av landets 2 miljoner pensionärer får mer pengar i plånboken nästa år, närmare bestämt 97 procent, enligt Finandepartementet. Störst blir skillnaden för de med inkomster upp till 20 000 kronor i månaden, eftersom skattesänkningen är utformad så.

Men en grupp faller mellan stolarna. Trots regeringens löften om att göra det bättre för just fattigpensionärer förlorar 11.000 av dem på regeringens politik. Enligt Finansdepartementet handlar det i huvudsak om garantipensionärer som får sänkt pension efter årsskiftet.

Orsaken till att skattesänkningen inte räcker kan bero på att bostadstillägget kvittas mot högre inkomst och den högre taxan i äldreomsorgen, I stället för mer pengar får de i snitt 20 kronor mindre i månaden.
”Visar på brister”

– Tjugo kronor kan vara mycket pengar, jag träffade en dam häromdagen som bara hade råd att åka hit in till Järfälla en gång i månaden. Så för henne hade tjugan spelat roll, säger Bo Johansson distriktsordförande för PRO Stockholms län.

– Det är helt felaktigt och det visar de brister som finns i både pensionssystenet men också ur jämställdhetssynpunkt och rättivisesynpunkt, så är det här åt helt fel håll. Det går att rätta till med höjt bostadstillägg eller sätta in ett engångsbelopp för 2016, säger han.

Så PRO tycker inte att det är acceptabelt?

– Absolut inte, konstaterar Bo Johansson, PRO.
”Sorgligt”

Ingvar Jerlenius på PRO:s lokalförening i Järfälla norr om Stockholm beskriver sin ekonomiska situation som ansträngd.

– Det blir inte många kronor över när månaden är slut, men fattig är jag väl inte, alldeles. Nej, jag har snarare för mycket utgifter, skämtar han.

Ingvar Jerlenius säger att han inte bryr sig så mycket om politik. Han kände till exempel inte till att skatten för pensionärer kommer att sänkas vid årsskiftet. Men han tycker att det är fel att vissa, även om de är få, inte kommer att tjäna en krona på skattesänkningen, utan tvärtom få mindre i plånboken.

– Det tycker jag är bedrövligt, sorgligt, säger han.
Träffsäkert enligt ministern

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll tycker ändå att regeringen var rätt träffsäkra i sin politik som riktas mot pensionärer.

– Men ändå, på grund av att inflationen sjunker, så påverkas just den här gruppen och får i genomsnitt mindre i månaden nästa år. Och vi behöver titta på det och se vad vi behöver göra i stort och smått. Det som bekymrar mig med det här är att det är kvinnor i den här gruppen.

Kommer de kompenseras nu direkt, till årsskiftet?

– Nej, det kommer inte vara möjligt, säger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll.

fredag 22 juli 2016

Nu måste det till nya tag!

Från Facebook:

Hans Gunnar Strandin (S)
Vallentuna
12 tim ·

Nu är det hög tid att sätta till en utredning som skapar ett helt nytt pensionssystem. Jag minns när en riktig arbetarregering införde ATP. Då hade man i åtanke att många människor födde barn och var hemma med dem, pluggade länge, var arbetslösa långa tider, långtidssjukskrivna, eller tvingades gå i pension tidigt. Därför var intjänandetiden 30 år så att alla dessa ändå skulle fullt ut få nytta av pensionssystemet. Dessutom arbetade en massa människor på ackord tidsstudiemännen var överallt, inte minst på byggena var det ackordet som bestämde lönen. Det visste de som skapade ATP. Därför fick man pension efter de 15 bästa inkomståren. Då slapp ackordsarbetarna få lägre pension därför att man inte kunde arbeta lika fort, (och tjäna lika mycket pengar,) när man var ung och nybörjare eller gammal och inte orkade jäkta lika mycket. Det var ett solidariskt system som gynnade de som hade det jobbigast i livet.

Nu är allt detta tänkande borta i det nya systemet. Dessutom ger det alltför många en riktigt usel pension. Inte minst kvinnor som pluggar länge och dessutom är hemma med barn, eller deltidsarbetar och inte får en full månadsinkomst, eller ännu värre en kombination av detta.

Detta kommer att bli den stora frågan i nästa val. Om vi tjurigt håller fast vid att försvara den uppgörelse som ledde till det nuvarande systemet är vi förlorade. Vi kan inte heller i själva valrörelsen börja prata om att vi ska göra om det. Det måste börja nu. Annars blir det inte trovärdigt och hinner inte gå in i väljarkåren. Jag framförde detta på en distriktskongress (mins inte vilket år), redan när systemet infördes. Framför allt pratade jag om kvinnofällan i det nya systemet. Tyvärr fick jag rätt, trots att jag var ganska ensam då. Nu måste det till nya tag. Det är bråttom.

”Enkla jobb” ger fler fattiga pensionärer

Maria Ehlin Kolk
Aftonbladet

”Enkla jobb” ger fler fattiga pensionärer

– Jag skulle svälta.
Pensionären Per Allan Gustafsson svarar så när SVT frågar vad han skulle ha gjort om Stadsmissonen inte fanns.
Under de senaste åren har äldrecentrets årliga besökare ökat från drygt 3 000 till över 11 000 pensionärer.

Och det är inte konstigt. Nästan en kvarts miljon pensionärer i Sverige lever under EU:s gräns för fattigdom. Det innebär att innan hyran är betald har de mindre än 11 000 kronor i månaden. Andelen äldre som ansökt om äldreförsörjningsstöd har nästan fördubblats sedan 2006.
Beroende av garantipension

Det är vårt klassamhälle som avspeglar sig i fattigpensionen. En undersköterska kan räkna både med låg lön under arbetslivet och efter 65. Av kommunals kvinnliga pensionärer är 70 procent beroende av den garantipension som skapades som skydd för dem med liten eller ingen inkomst alls.

Om inget görs kommer det bara att bli värre. Vårt pensionssystem är underfinansierat och utan förändring kommer hälften av de kvinnliga pensionärerna vara fattiga om 40 år, enligt Långtidsutredningen.

Det är inte så att arbetarrörelsen saknar svar. I våras presenterade LO en rapport där man föreslog högre avsättning till pensionssystemen, en rad förändringar som redan på kort sikt skapar rättvisare pensioner och fokus på att göra kvinnors arbetsliv mindre slitsamt. Det är dags för Magdalena Andersson att lyssna, men också fortsätta rätta till det orättvisa system som Alliansen skapade. Då fick de rikaste skattesänkningar medan pensionärer, sjuka och föräldralediga fick betala kalaset.
Deltid pensionsfälla

Arbetslöshet, sjukdom och låg lön ger fattigpension. Ofrivillig deltid i kvinnoyrken är en pensionsfälla. De borgerliga förslagen om enkla jobb är ett snabbspår till fler fattigpensionärer.

Socialdemokratin får inte svika arbetarklassen.

En rättvis arbetsmarknad skyddar mot svält både som arbetstagare och pensionär.

lördag 7 maj 2016

Allt fler av landets äldre lever i relativ fattigdom, de allra flesta är kvinnor.

231 500 pensionärer lever idag under EU:s fattigdomsgräns enligt Pensionsmyndighetens nya beräkningar. De flesta är kvinnor, omkring 153 500 av fattigpensionärerna. Det skriver PRO vars ordförande Christina Tallberg är mycket oroad över sifforna.
– Det är en utveckling vi aldrig kan eller får acceptera, säger hon.

Gränsen för relativ fattigdom ligger på 11 830 kronor per månad att röra sig med efter skatt.

LÄS MER: Christina Tallberg: ”Man måste utgå från de äldres behov”

Tredubblad fattigdom

Fattigdomen har enligt regeringen ökat mer bland äldre än i andra åldrar. För dem över 75 år har fattigdomen nästan tredubblats mellan 1995 och 2014.

– Trots skattesänkningen för dem med de lägsta pensionerna ökar den ekonomiska klyftan och antalet äldre med en inkomst under EU:s fattigdomsgräns blir allt fler, säger Christina Tallberg.

LÄS MER: Kvinnor får lägre pension – även med samma lön som männen

Oroväckande framtid

– Det behövs snabba åtgärder för dem med de lägsta pensionerna, till exempel höjt bostadstillägg. Men hela pensionssystemet måste ses över för att problemen inte ska växa ännu mer, fortsätter Tallberg.

Om utvecklingen tillåts fortsätta på samma sätt kommer 50 procent av de kvinnliga och 35 procent av de manliga pensionärerna att 2060 ha en inkomst under fattigdomsgränsen enligt Pensionsåldersutredningen.

onsdag 4 maj 2016

Usel pension eller arbeta tills du dör

Eva Franchell:
Usel pension eller arbeta tills du dör



Nu har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll fått det svart på vitt:

Pensionsmyndigheten meddelar att Sverige får allt fler fattiga pensionärer. Nästan en kvarts miljon svenska pensionärer lever under EU:s fattigdomsgräns. De får mindre än 11 000 i månaden och då är hyran inte betald.

De allra fattigaste pensionärerna är kvinnor som tjänat dåligt och därför får en ännu uslare pension. Mer än varannan kvinna tvingas ansöka om statligt grundskydd, det som brukar kallas garantipension.

– Det går aldrig ihop, säger 83-åriga Maili Backlund till SVT.

– Det blir alltid några räkningar kvar som jag måste vänta med att betala till nästa månad. Det har hänt att jag lånat pengar av mina barn för att gå till läkaren eller tandläkaren. Men det är ju jag som ska hjälpa mina barn och inte de som ska hjälpa mig. Många gånger försöker jag att inte berätta för dem hur jobbigt jag har det.

Det har gått så långt att barnen numera oroar sig för hur de ska kunna försörja sina föräldrar. De unga undrar hur de ska klara sin egen ålderdom, Sveriges usla pensionssystem har blivit ett problem som angår alla.
Två miljoner pensionärer

Det handlar egentligen om nationens syn på äldre människor. När Annika Strandhäll framhåller sina insatser för Sveriges pensionärer pratar hon om demensvård och gratis öppenvård för alla som fyllt 85 från 2017. Hon målar upp en bild av ett kollektiv som ändå snart ska dö.

Men vi har över två miljoner pensionärer och de flesta av dem är vid fullt medvetande. Deras problem är att de får för låg pension.

Svenskarna jobbar jämförelsevis väldigt många år innan de går i pension, ändå har vi snart EU:s lägsta pensioner. Om 20 år kommer våra pensionärer inte ens få ut halva slutlönen och det är absolut inte deras fel. Det handlar inte om slarv med orangea kuvertet.
Orättvist system

Det är den svenska parlamentariska pensionsgruppen som inte kan räkna. De tänkte inte på att pensionärerna lever längre och längre. Fler pensionärer kräver mer pengar så egentligen är problemet lätt avhjälpt. Regeringen kan räkna om, räkna rätt och sätta in de pengar som saknas. Men Annika Strandhäll håller emot, hon tycker att dagens pensionssystem är stabilt och nog är det bra för snålstaten.

För pensionärerna är det bara orättfärdigt och orättvist.

Under våren har Annika Strandhäll samlat pensionsgruppen och mest kommer samtalen att handla om höjd pensionsålder. I framtiden kommer vi att jobba till 67 eller kanske 69. Ja, som pensionssystemet är utformat får vi antagligen jobba tills vi dör.